VAD ÄR STRESS?

Fysiologiskt innebär det vi kallar stress att kroppen gör sig redo för att hantera en akut situation. Allt fokus hamnar på att fly eller slåss. Funktioner som inte gynnar dessa mål blir nedprioriterade. Det innebär att matsmältning, långsiktig planering och att ”känna efter” hur vi mår hamnar ur fokus. Istället översvämmas kroppen av stresshormoner som signalerar fara och hjälper kroppen att ställa om. Blodflödet omdirigeras till våra perifera delar, dvs armar och ben eftersom det är de som kan hjälpa oss uppnå målet att fly eller slåss. Hjärtat börjar arbeta snabbare, för att försörja musklerna med blod och transportera bort de slaggprodukter som i stor omfattning produceras i en sådan situation. Immunsystemet prioriteras också ned. Allt fokus för vår hjärnaktivitet upptas av hur vi kan undvika faran, så vi blir faktiskt lite ointelligenta när det gäller andra frågor just då.

Det finns en tredje möjlighet som evolutionärt hjälpt oss överleva och det är att spela död. Då paralyseras hela vårt system och vi blir som förlamade.

När den akuta faran är över återgår allt till det normala igen. Blodflödet återvänder till hjärnan. Vi återfår vår förmåga att resonera logiskt, vår empati och vår kreativitet när det gäller tex problemlösning återvänder. Vi kan åter igen hålla flera tankar och känslor i spel samtidigt och vår kropp slappnar av. Muskelaktiviteten, att springa eller slåss, har gjort att stresshormonerna neutraliserats. Andningen flyttar återigen in i hela bröstkorgen och vi säger att vi ”andas ut”. Faran är över.

Det är när stressen blir kronisk som vi får problem. Vår tillvaro i dag ser inte ut sådan att vi kan springa ifrån, eller slåss. Vi neutraliserar aldrig våra stresspåslag, vilket innebär att vi ständigt går omkring med kroppen i beredskap för att hantera hot eller fara. Det sliter på oss. Våra immunsystem blir ansträngda och vi blir sjuka. I vår stressade tillvaro är att bli synbart sjuk kanske till och med det enda legitima sättet för oss att få vila.

Kronisk stress innebär att vår förmåga att processa intryck har överskridits. Känslan vi har är att vi ”inte kan ta in mer”. Vårt fokus blir smalare och tankarna handlar mer om hur vi ska klara dagen än hur vi ska planera vår framtid. Vi blir irriterade, frustrerade och mindre benägna att skämta och ha roligt. Vi vill förändra det som skaver och är oskönt, men vet inte hur. Vi känner oss maktlösa och om inte den onda cirkeln bryts, blir vi mer och mer passiva i takt med att känslan av maktlöshet blir allt större.

Vi kallar det ibland för stressrelaterad ohälsa och vi har kommit att acceptera det som en del av vår tillvaro. Som normalt. Det behöver vi förändra.